Dagen som gick

Igår hände det. Det som vi visste skulle hända. Men det sker ju nästan ändå alltid så plötsligt och oväntat. Det där med döden.
Vi hann vara förbi svärfar/farfar Rolf igår, hela familjen. Ta farväl. Stryka honom över armen, prata med honom. Olivia fick lämna sin fina teckning, en teckning full med hjärtan i olika färger. Vi kramade honom och sa hej då och Oliver vinkade så glatt. Det var ett fint farväl. Även Gun och pappas systrar var förbi hos Rolf och sa hej då.
Jag åkte hem till Ann med barnen, de åt lunch och stupade sedan i säng. Båda två. Kring middagstid träffades vi hos Isabelle och åt middag. PappaD kom också dit. Och precis då vi ätit färdigt ringde de från Kristinelunds boende och sa att Rolf somnat in. Lugnt och stilla. D var hos honom en stund på kvällen. Och tjoppan hon ville så gärna åka och säga ett sista farväl till farfar. Det var nästan det första hon sa då hon vaknade i morse. Vi förklarade flera gånger att farfar är död, att han inte andas eller rör sig mer. Hon ville till honom ändå. Vi kände att dotra vår självklart måste få åka till farfar och ta ett sista farväl. Så det gjorde vi idag. Det kändes skönt att vara dit. Önska honom allt gott och säga ett definitivt Hej då. Och Olivia kände sig nöjd. Hennes fina teckning låg på farfars bröst. Vila i frid lille Rolf!
Bilden från igår då vi skojade och hade en mysig stund med farfar. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0