gooseberrylane

 

Och jag är inte annat än glad! Varför? Jo, inför februari månad så spådde de ju polarkyla för Sverige och Skandinavien. Vi satt och diskuterade det på jobbet, antog att de skulle och borde ha fel. För varför skulle de kunna förutspå något sådant då våra egna meteorologer inte yppat ett ord om något sådant? Och så blev det inte. Tack och lov! Istället har vi ju haft väldigt varmt, ffa de senaste dagarna. Från söndag till idag har det varit ca 7 grader varmt och snön har smält i rasande takt! Härligt med riktiga vårkänslor! Det lär ju vända och bli kallt igen. Och dimpa ner en si så där halv meter snö till, innan denna vinter är över. Men man kan ju hoppas att våren är här nu, för att stanna.

 

Underbar tid som vi har framför oss nu. Ljusare dagar, snö som smälter och en vår och sommar som faktiskt, på riktigt, är på väg. Känns så himla härligt! Och jag är bara så himla lycklig. Av så enkla ting.

 

Februari har ju kallats vabruari av många, men vi har klarat oss fint. Än så länge iaf. Peppar, peppar! I övrigt har mina syskonbarn Thilde och Kristian fyllt år denna månad. Grattis till er båda! Tiden går så fort, ni börjar vara så stora redan. Galet!

 

Igår kväll kom jag så hem från min utbildningshelg i Medlefors. Och som vanligt hade vi det så bra där borta! Intressanta föreläsare, god mat och härligt väder. Tyvärr kunde man ju inte njuta av vädret så mycket, vi satt ju inne lördag/söndag på föreläsningar eller i bussen på väg dit eller hem. Men det gjorde inte så mycket. Tjoppan och pappaD fick njuta av vädret och varandra desto mer! =)

Vi avslutade gårdagskvällen med ett besök hos rara Sus, som även hon fyllt år. Trevligt att ses och fika lite.

Skönt att vara hemma hos mina älsklingar igen!

Den 16 februari 2009 började jag jobba som tandläkare på Folktandvården här i VLL. För fyra år sedan! Helt otroligt vad tiden rusar! Och man inser också, då man tittar i backspegeln, att man ju faktiskt har utvecklats en hel del, och med tiden blivit en duktig kliniker. Faktiskt. Känns så skönt att kunna erkänna det för sig själv! Att jag faktiskt är duktig och kan det jag gör. Alla som kör på "jante-lagen" får väl gåshud då jag skriver nåt sånt här. Men jag tycker att man har rätt att vara stolt och nöjd över sig själv, lyfta upp sig lite! Det borde alla göra lite oftare.

I övrigt kan jag inte säga annat än att min nya mobil är super! Den kom igår och den är verkligen snabb, smidig och otroligt smart att använda. Mycket nöjd efter den första dagen iaf! =)
I morgon är det redan fredag. Stundande helg! Underbart! Jag och hjärtat mitt hade tänkt bege oss ut på dans, Zlips spelar på Ersboda. Våra snällaste grannar hade tänkt sitta här hos oss och se på tv. Så galet tacksamma vi är! Lägger in en liten bild på oss från årets Öviksmara. Mys! ♥

På lördag åker jag på den årliga stödpersonsutbildningen till Medlefors. Ska bli så skoj att åka iväg, lyssna på intressanta föreläsare och äta massa  god mat. Ska njuta!

 

 

 

 

Och det blev en smärre hit kan jag ju säga! Så himla gott med lite matiga muffins, som är jätte goda bara som de är eller med smör och ost på. Ska ta med några till lunchen på jobbet i morgon. Lär ju bli ett gäng till att baka i veckan.

Muffins är ju så himla tacksamt. Tar ett par minuter att svira ihop smeten och sen ca 15 minuter i ugnen. Färdigt. Enkelt och gott! Jag gjorde muffins med pumpafrön, lingon och fetaost och det blev så gott! Receptet fanns i senaste numret av buffé, men jag modifierade det lite.

 

Här kommer receptet, om nån vill ha:

* Blanda 2 ägg, 3 msk olja (oliv/raps) och en burk matyoghurt (200 gr). Häll i ca 1/2-3/4 dl filmjölk.

* Blanda 3 dl vetemjöl och 1,5 dl grahamsmjöl, 1,5 tsk salt, 2 tsk bakpulver och pumpafrön i en annan skål.

* Rör ihop allt.

* Tillsätt ca 1 dl bär; lingon, tranbär, blåbär, vad man nu gillar. Smula i 100 gr fetaost. 

* Krydda ev med en nypa timjan.

 

Grädda mitt i ugnen i 225 grader, 15-20 minuter. Mums!

 

 

 

Banne mig, det är inte alltid så enkelt att välja ny mobil. Det finns ju såååå himla många olika modeller, färger och former att välja mellan. Men nu är valet gjort. Och jag överger nu, efter ca 10 år, Nokia. Jag har ju funderat ca 1 år på en Samsung, men jag brukar ju aldrig ha så himla bråttom med att köpa mig en ny telefon. Så jag hinner titta runt, fundera och se priserna falla. Men idag slog jag till och det blev en Samsung Galaxy S3 med 4G. =) Nu blir mamsingen i huset lika "uppdaterad" som de flesta andra verkar vara! =) Den som är nyfiken på telefonen kan läsa mer på

 

Nu ska vi kila iväg till familjen Backlund på lite söndagsfika. Ska bli skönt med en liten promenad! Ha en riktigt fin söndag allihopa!

 

Och ffa varför man ska hålla på att kommentera detta. I tid och otid. Och höra sig för om man har besvär eller inte, kommentera andras graviditeter och deras bekymmer. Den och den hade problem med det och det ,och den blev sjukskriven osv. Och? Shit happens! Alla går inte igenom en graviditet utan några som helst bekymmer! Och andra har inte ens jobb som tillåter en att gå bekymmersfri genom en graviditet. Vissa kan omplaceras för att få skonsammare arbetsuppgifter, andra får slita lika hårt som alltid förut. Nej, graviditet är absolut inte någon sjukdom, mer en välsignelse, men är trots allt något som kan vara otroligt olika påfrestande på olika kroppar.

 

Hittade en sida en dag då jag bara slösurfade och jag kan inte annat än hålla med. Här finns några riktigt bra tips på vad man kanske inte ska säga till gravida, om man nu inte kan räkna ut det själv...

Vi i vår familj till exempel har troligtvis livmodern riktad så att det syns direkt då man är gravid (kan ju inte garantera det för min systers eller mors del). Dessutom ligger moderkakan för mig på bakväggen, dvs babyn ligger alltid framför och det blir enkelt summa summarum att man bär allt utåt. Och jo, både jag, min syster och mor har burit barn så. Och får därmed runda och goa magar. Men bara för att det är så får man ofta höra "Är du säker på att det inte är 2?", "Oj, så stor mage" osv osv.  Folk var säkra på att min mamma väntade tvillingar då hon väntade mig (tiden innan ultraljud). Det är inte alltid så upplyftande kommentarer att få, faktiskt. Vem har som sagt rätt att stå rätt upp och ner och kommentera en massa saker om storlek, form och utseende? Egentligen. Inte säger jag väl så till någon som gått upp i vikt annars; "Oj, vad stor mage du har fått", "Vad rund du ser ut". Vad är skillnaden egentligen? Bara för att man är gravid betyder det inte att det inte är fräckt att kommentera en massa.

 

Folk kanske borde tänka sig för lite hur man uttrycker sig. Det är inte särskilt roligt att behöva känna sig som ett berg, tjockmonster eller megaflodhäst, i andras ögon. Kan nog vara bättre att hålla sådana kommentarer för sig själv. Enligt mig i af. Jag tar hellre emot positiva kommentarer, "Vad fin mage du fått" osv. Skulle jag få välja skulle jag självklart vilja bära bebis mer inåt, men jag kan inte välja. Det vore ju så smidigt att ha en liten kula. Men då skulle man nog bara få kommentarerna "Oj, vad liten mage du har", "Oj, mår bebis bra, du har knappt nån mage" osv.

Det intressanta är ju att alla tycker så olika. Senast igår fick jag höra av en kollega, som inte visste att jag var gravid förrän vi sågs igår, att hon tyckte jag hade en fin liten och gó mage. Och nån annan tycker väl att jag är som ett klot. Nä, folk kanske borde sluta kommentera det här med magar. Det viktiga är ju att bebis och mamma mår bra! Alla är gravida på sitt sätt. Respektera det!

 

 

Det är häftigt det här att man kan se det lilla livet med ultraljud, se att allt är på plats som det ska och se hjärtat med sina kamrar och klaffar jobba på. Magiskt! Allt såg bara fint ut. Små njurar fanns på plats, hjärnhalvorna likaså, magsäck, hjärta, ryggrad och kroppspulsåder. Mun, ögon, händer, fötter, fingrar och en fillefjong såg vi också! =) Jupp, det är ju som vi sagt hela tiden! En liten kille är det. Vi är så superglada och tjoppan som ju önskat sig en lillebror! ;) Ha, ha, haa! Nä, men det känns riktigt roligt att få en pojke, en liten son och lillebror. ♥

 

 

 

Och det tyckte ju hon var sååå himla skoj! Det var ju blidväder för några dagar sedan, med regn och rusk, så det blötte ner pulkorna mm på vår bro. Så idag försökte vi tömma grejerna på is. Och så fina formationer det var! Tittar man nära på isbitarna så ser man verkligen hur vackert naturen gjort det. Men bubblor och virvlar i isen. Fantastiskt fint! Sen efter att vi varit ute så gick vi in, tog med oss en isbit och tittade vad som hände med den då den kom in i värmen och började smälta. Lillhjärtat var så fascinerad! Av en så liten sak. Kul att se!

 

Ikväll ska jag och hjärtat mitt åka iväg på dans. Ända till Övik. =) Det är ju Öviksmaran! Nästa mara är i september och då lär ju inte jag åka dit. Med tanke på att vi då troligen har en ny liten familjemedlem här hemma. Och raraste, underbaraste Åsa ställer upp och kommer hit och barnvaktar. ♥ Ser på tv dvs. Vi åker inte iväg innan tjoppan somnat. Allt för att göra det enkelt för henne och tjoppan. Ska bli så skoj att få åka till Öviksmaran tillsammans! Det var länge sedan sist!