gooseberrylane

 

Helt otroligt! Det hade vi inte räknat med. Men i morse då Ulrika (mäklaren) ringde och sa att vi nu på sluttampen och inför budgivningen idag endast var 2 st budgivare på huset så insåg vi att det kanske kan bli vårt. Utan att behöva nå den alltid så skyhöga prisnivån. Helt plötsligt blev det verkligt. Inte bara ett fint hus som vi varit och tittat på och drömt om. Utan ett hus vi kanske kunde ha råd att köpa. Vi blev både nervösa och exalterade! Ska vi verkligen flytta från vårt älskade Böleäng? Hur mycket är de andra villiga att slåss för huset, hur mycket har de satt som sitt maxtak? Massa frågor snurrade i huvudet.

Men så i ca 1 timma höll vi på med budgivningen, som startade strax innan 10-tiden. Vi var båda förvirrade samtidigt som vi skulle försöka vara fokuserade. Inte speeda på för hårt med priset osv. Det startade på 2 675 000, där redan ett bud lagts (utgångspris var 2 650 000, som ett annat par lagt och inte ville gå högre). Vi lade våra bud och Ulrika ringde mellan oss budgivare och meddelade hur det stod till, och priset steg sakta men säkert. Jag sa till Daniel att jag trodde att de andra hade 2,8 miljoner som tak. Och det var nära! De slutade buda på 2 825 000 och så ringde Ulrika äntligen och sa "Jaa, nu har ni det högsta budet, de andra stannade där". Och vi fick huset! Shit! Vilken overklighetskänsla som infann sig! Jisses! Vi blev både glada och ställda. Firade med alkoholfritt bubbel! Skålade med lilltjoppan och förklarade för henne att vi ska köpa huset vi tittade på senast. Och hon hämtade husvisningskatalogen och pekade på huset. Sa att vi ska bo där och utropade "jaaa!". Sötungen! Så nu inväntar vi kontraktsskrivning och besiktning. Hoppas besiktningen inte påvisar allvarliga fel och brister....