gooseberrylane

 

Vilket underbart väder vi haft. Hela påsken. Och det bara fortsätter. Soligt och härligt idag också. Just därför kändes det kanske lite mindre skoj att sitta inne på jobbet idag. Men jag är tacksam att vi kunde njuta av så fina dagar då vi var påsklediga.

På påskafton hade vi rara SaBe och Alli här på påskmiddag och sen på söndag, påskdagen, kom familjen Cléns till oss och hjälpte oss att göra slut på påskmaten och tårtan. Och tjejerna fick leka och busa!

Och just ja! På söndagen var vi ju även till Eva och tittade på hennes underbara små burmakattungar! =) De var kring 5 veckor och så fulla av liv. Och vi fick även se 4 dagar "gamla" små burmisar. Åh, hjärtat smälte! Och saknaden efter Fiora blev stor. Idag har tjoppan pratat om att hon vill åka till Eva och hälsa på henne och Fiora. Sötungen. Försökte förklara att det inte var Fiora vi såg, men vete tusan om hon riktigt förstår.

 

Idag var det då dags att återgå back to work. Jag hade medarbetarsamtal inbokat. Och lönesamtal inbakat i det. Jag var taggad till tusan då jag ju har en gammal kursare som kommer hit till Umeå och jobbar nu och får en hel del mer än mig i lön. Och i och med att jag tagit mig an en hel del nya arbetsuppgifter kände jag att jag verkligen kunde tala för mig själv. Och jag hade med mig fackets rekommendationer ang lön etc. Kul att se ens chef lite ställd! Han hade iaf inga motargument. Han insåg nog själv att det jag pratade om var sant och relevant. Så får se om han lyssnade till det jag sade. Annars kommer kliniken att tappa mig. Det har jag bestämt. Det blir annat efter föräldraledigheten i så fall. Jag har ju andra erbjudanden som dykt upp och fler har tillkommit. Känns faktiskt väldigt skönt att ha det i bagaget. Men jag trivs ju med sjukhustandvården och min underbart rutinerade och duktiga mentor Helén, så det känns ju lite trist om det ändå blir så att jag slutar där. Men, men. Allt har sitt pris. Eller hur?