gooseberrylane

Ligger i sängen och hör hur vattnet rinner längs med stuprören. Det kluckar och rinner. Låter som vår. Snön smälter fint från taket. Det har varit ca 6 grader varmt nu hela veckan.
Dagarna blir längre, ljuset börjar vända åter. Känns alldeles galet underbart! Trots det andra mörkret och den sorgsna tiden som nu ändå är. Begravningsplanering i full gång för pappaD. Barnen är som inget hänt. Skrattar och höjer stämningen till sköna, normala nivåer. Hjälper pappaD med tankarna och sorgen. Man förstår verkligen vad folk menar med att barnen är de som får allt att rulla vidare. Ändå ganska skönt. Det här är livet liksom.
Bilden togs idag 16:30. Är det inte härligt att dagarna blivit så mycket längre och ljusare?

Igår hände det. Det som vi visste skulle hända. Men det sker ju nästan ändå alltid så plötsligt och oväntat. Det där med döden.

Vi hann vara förbi svärfar/farfar Rolf igår, hela familjen. Ta farväl. Stryka honom över armen, prata med honom. Olivia fick lämna sin fina teckning, en teckning full med hjärtan i olika färger. Vi kramade honom och sa hej då och Oliver vinkade så glatt. Det var ett fint farväl. Även Gun och pappas systrar var förbi hos Rolf och sa hej då.

Jag åkte hem till Ann med barnen, de åt lunch och stupade sedan i säng. Båda två. Kring middagstid träffades vi hos Isabelle och åt middag. PappaD kom också dit. Och precis då vi ätit färdigt ringde de från Kristinelunds boende och sa att Rolf somnat in. Lugnt och stilla. D var hos honom en stund på kvällen. Och tjoppan hon ville så gärna åka och säga ett sista farväl till farfar. Det var nästan det första hon sa då hon vaknade i morse. Vi förklarade flera gånger att farfar är död, att han inte andas eller rör sig mer. Hon ville till honom ändå. Vi kände att dotra vår självklart måste få åka till farfar och ta ett sista farväl. Så det gjorde vi idag. Det kändes skönt att vara dit. Önska honom allt gott och säga ett definitivt Hej då. Och Olivia kände sig nöjd. Hennes fina teckning låg på farfars bröst. Vila i frid lille Rolf!

Bilden från igår då vi skojade och hade en mysig stund med farfar. 

 

Ja, året började väl lite si så där måste jag ju säga. Våran lilleman fick en liten fraktur i höger vadben för 1,5 vecka sedan. Lika glad har han varit trots det. Som tur är! Men ändå. Och idag ringde pappaD mig då jag var på jobbet. Sällan han ringer mig då jag jobbar. Är nog något viktigt tänkte jag. Jodå, det kan man ju säga att det var. De hade ringt från hans fars boende. Rolf är dålig. De har inte fått i honom mat eller medicin alls under helgen som var. Sa att D borde komma ner. Oj, oj.... Hem och packa, i med mat i barnen och hopp in i bilen och mot Sundsvall. Resan gick jättebra och kidsen var goa och glada. Kom fram vid halv nio. Hann träffa Ann och Isabell lite och sen i säng med kidsen. Nu har D åkt till sin far för att se hur det är med honom. Måtte det vända och han blir bättre! Kämpa Rolf!