Ensamt

Papi och tjoppan hade ju planerat Sundsvallsresa till idag och det kändes dumt att inte låta dem åka pga gårdagens olycka med lilltösa. Farfar har ju inte träffat dem på jätte länge! Han har ju inte ens sett lilleman än. Dessutom var det anhörigträff på faffas boende. Så Daniel ville verkligen åka. Med lillhjärtat. Och det gjorde de. Jag stannade hemma. Har så mycket att göra inför dopet så jag och lillebror kunde inte åka. Idag har jag sovit m Oliver en hel del. Hade många sömntimmar att ta igen efter senaste tidens oroliga sömn och oro efter Minya. Men så har jag även hunnit baka bröd och citronkladdkaka idag. Dopet närmar sig. Ska bli mysigt att ha det hemma igen. 
 
Igår hade vi lite tur då vi väntade på läkaren. De sa ju till oss att det var två timmars väntetid men det blev bara en timma vi behövde vänta. En syrra tog emot oss först och lade tejp över såret, Olivia somnade i papis famn och efter en timma träffade vi doktorn. Hon tog bort tejpen och limmade ihop såret. Tjoppan var så galet duktig! Satt alldeles stilla och pratade med sköterskan,  skrattade och var så gó. Trots allt. När vi kom hem kikade jag mer på tänderna och såg att ett par var lite lösare än de andra. Det var svårt att se det då det blödde så himla mycket. Så liten notis i tandläkarjournalen också och anmälan till
försäkringsbolag. Fläskläppen hade minskat rejält redan till idag. Var bara lite svullet. Stackars vår lilla älsklingstjej! Idag hade hon iaf haft skoj med farmor och farfar. Bara jag som känner mig lite ensam. Saknar tösabiten lite extra nu då nåt sånt här hänt. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0