gooseberrylane

Idag är det 10 år sedan terrorattentaten mot USA och 1 år sedan vår lillälskling döptes.

Två så skilda händelser delar samma datum. Känns ändå lite roligt att ha något att glädjas åt denna dag, precis så uttryckte sig även prästen då han döpte vår lilla dotra.
Annars så har dagen tillägnats åt att plocka undan lite sommargrejer och man får sakteligen börja inse att det faktiskt är höst. Varför är det alltid så vemodigt när sommaren är slut...? Alltid samma lite tomma känsla. Trist.
Nu ska jag "mänkkä" skrovmål! Lite tröst! ;)